Här sitter jag just nu och bloggar och kollar på Fringe. Läste Cosmo på min håltimme igår och jag hittade ett riktigt bra reportage. Jag måste dela med mig av det här i bloggen. Eller i alla fall några utdrag ur den.

"Alla vill vi känna oss bekräftade. En komplimang, en klapp på axeln eller en stund av närhet. Vem blir inte glad utav det? Problemet är när du ständigt måste höra att du är älskad, duktig, snygg eller sexig för att må bra. När du inte klarar dig utan bekräftelse, då är det dags att se upp. Du får en kick av bekräftelse som är så otroligt härlig, men så fort du inte får den faller du pladask. Som en knarkare hela tiden behöver större doser behöver bekräftelseknarkarna ständigt mer. Det räcker inte med att samma person säger att du är bra.Varför blir man en bekräftelseknarkare? Man kan blir det om man har fått mycket bekräftelse för något tidigare. Om du till exempel bara fått uppskattning för ditt utseende eller för att du är duktig i skolan, då kan du ha lärt dig att du måste vara så. I grunden handlar det om en rädsla att misslyckas. Kort sagt, det känns så härligt att få en komplimang att du vill ha en till, och en till. Plötsligt har uppmärksamheten och ruset av den blivit något nödvändigt . Det är din snabbfix som håller dig hög till nästa rus. Problemet är att de flesta inte ens vet att de är beroende."

T.Ö